...med barn.
Det är alltså så här det är att vara vuxen.
Första gången jag överväldigades av min roll som mamma, var när Nova var så pass stor att hon åt smörgåsar. Vi hade gjort fika och tagit med oss, jag vet inte vart, men vi satt iallafall och skulle fika. Nova´s fika var slut och jag satt med min lilla macka i handen, när hon gjorde klart för mig att hon gärna skulle vilja ha lite mer. Och fast jag själv var jättehungrig så gav jag henne min smörgås. Helt självklart såklart! MEN, innan man fick barn så var det inte det. Den där överväldigande känslan av att jag gör vad som helst för mitt barn.
Ja jag vet, det handlade om en macka, men ni kanske ändå förstår vad jag menar?! :)
Nu är jag i en liknande situation igen, även den självklar, men ändå.
Fotbollsskola....börjar kl 12...what to do, what to do... JO, mamman tar semester för att skjutsa fram och tillbaka...hoppas på lite fint väder...men hur kunde hon göra det!? Långnäsa, kalle ko-skit....
Ingen ska säga att jag inte ställer upp för mina barn iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar