Återigen förbluffas jag över kroppens funktioner och förmåga att försvara sig.
Jag har varit inne i en ganska intensiv period av löpning. I en månads tid har jag varit ute och sprungit i stort sett varje dag, men igår morse sa kroppen ifrån, med besked.
Min 2-kilometersrunda avverkades med konstant mjölksyra, som har suttit i sen dess.
Jag har sovit mig igenom i stort sett hela helgen?! Helt sjukt.
Först nu börjar jag känna mig lite piggare och kunde avverka denna 2-kilometerssträcka gåendes i någorlunda hastighet.
Men att springa finns inte på världskartan än...:(
Nu känner jag lite panik över att falla ur mitt fina mönster av motion...vill inte tappa det här nu...det har ju gått så bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar