Upp och hoppa, din lilla loppa, som jag brukar säga till barnen...
Imorse studsade (läs hasade) jag ur sängen; jobbdag vankades. Den första sen operationen. Kändes faktiskt skönt att få komma hemifrån och få träffa Åsa igen, så det var faktiskt med tåren på kinden som jag snabbt konstaterade att jag inte pallar att jobba än.
Så det var bara att bege sig hemöver igen...så nu ligger jag i den förbannade sängen igen, med benet i högläge. Kl 14 ska jag till vårdcentralen för att träffa en läkare...så får vi se om han sjukskriver mig eller om vi måste amputera kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar