Matvägran

Känner att en uppföljning är på sin plats.
För några dagar sen skrev jag om matvägran, och eftersom jag fick lite kommentarer på ämnet så kommer nu den spännande uppföljningen! :)

Igår var jag tjurig och gjorde chili con carne, trots att jag vet att sonen skriker högt när han ser maten. Men nä nu j*vlar tänkte jag. Jag vet ju att han äter alla ingredienserna, fast i andra former.
Tjo tradeluttan lej, maten var på bordet, och mycket riktigt sonen skriker rätt ut och vägrar komma till bordet.
Svaret från de samstämda föräldrarna var;
"-Då blir du utan mat."
"-Men jag är ju hungrig!!"
"- Kom och ät då!"

Efter många om och men och försök till förhandling, så satte han sig vid bordet.
"-Vad ska jag få för mat då? Jag tycker ju inte om det här!"
"-Den mat som står på bordet är den mat som bjuds, ät eller var hungrig."

Fast jag kände mig stark, så vek jag ner mig lite när jag märkte att han skulle ge med sig med lite hjälp, så jag lassade gaffeln med mat, och vips, så åt han...inte bara lite, utan allt som låg på tallriken! :)
Men det var inte gott!! Det var han noga med att påtala...

Wohooo!! 1-0 noll till föräldrarna!